Östergötlands Skogsmannaklubb 1936-2011 (75 år)
	Hem Stadgar Program Arkiv Kontakt Medlemsskap Länkar Övrigt
	Vishäfte Ett urval av sånger ur Skogis sångbok kan laddas ner här. Festvisor Skogsmannaklubbens sångtradition Nedtecknad av Anders Wellving i jan 2007,  synpunkter och kompletteringar är välkomna Syftet med denna text är att informera om agendan vid en middag i skogsmannaklubben till glädje och nytta för dem som är obekanta därmed. Den beskriver främst vilka sånger som sjungs i olika delar av middagen och siffrorna syftar på numren i allsångsbladet som återfinns under länken ovan. Förutsättningen är att maten består av förrätt och varmrätt samt eventuellt dessert. Till det dricks snaps, öl/vatten, vin samt kaffe och punsch. Middagen brukar börja med en drink och något slags lotteri om platserna vid middagsbordet. Då alla hittat sin partner uppstäms sång nummer 1, Och så tåga vi, vilken tas i repris ett antal gånger under inmarschen, helst tills alla hittat en sittplats. Innan man sätter sig kommer sång 2, Kom, kom, kom till smörgåsbordet.  Ganska snabbt efter det man satt sig kommer sång 3, Ingen ordning. Det är en s k kallvisa som signalerar att bajtarna (snapsar) skall serveras. Då alla glas fyllts kommer första bajtvisan, lämpligen till någon av sångerna 8-11. Innan bajten får inmundigas skall klubbmästaren helst läsa ett rim, gärna nyskrivet och med anknytning till något som hänt under dagen. Ganska snart efter första supen sjungs sång nummer 4, En sup var ingenting, dvs en ny kallvisa. Efter en lagom lång paus tar man andra snapsen som brukar drickas till visa nr 12, Det satt en orre bak furustam.   Nu börjar det bli varmt i lokalen och kavajerna behöver tas av. Enligt seden ska man då framföra sin egen västvisa, men om man inte känner för att sjunga solo, kan man ta av kavajen efter någon annans visa. Deltagare från den äldsta kursen bruka inleda och därefter följer övriga i kursåldersordning. Denna ritutal kan avbrytas av kallvisan nr 5, Så hastigt den lilla halvan, och därefter en visa till tersen, nummer 13 eller 14, och ännu en kallvisa (6), t ex Tersen så sakta. Bajtvisorna kan varvas med en eller annan ölvisa, t ex sång 18, 19 eller 20.  Då förrättstallrikarna skall dukas ut kan man, i syfte att förenkla för serveringspersonalen, skicka dem mot bordsändan sjungande Denna tallrik den skall vandra (36). Detta passar sig naturligtvis inte på finare restauranger. Till vinet sjungs inga kallvisor, men om någon håller ett spirituellt tal bör en tacksång framföras, dvs någon av sångerna 28-31. Gästerna brukar hälsas välkomna av ordföranden med den först skålen av vinet, som helst utbringas innan varmrätten kommit på bordet. Detta tal följs alltså av en tackvisa. Mot slutet av varmrätten kan man sjunga några av vinvisorna.   Till desserten, om sådan serveras, brukar man inte dricka något speciellt, men somliga anser att man kan ta ännu en snaps. Man sjunger då kallvisan till tårtsupen (7) och därefter en ny bajtvisa. Till desserten kan man även sjunga nr 39, Gerdavisan (för damerna eller kanske för kökspersonalen). Uppträdanden eller tal bör belönas med tackvisor. Därefter avslutas middagen med sången 37, Här var det gille, varpå man tågar gemensamt ut ur matsalen.  Sedan brukar festen fortsätta som s k klubbafton. Kaffet och punschen intages i en bekväm miljö, där relativt mycket uppmärksamhet ägnas åt punschvisorna (32-35). Klubbaftonens höjdpunkt kan vara framförandet av Kamratsången (nr 34, till vilken minst tre klunkar punsch skall intas). Om dans ingår i programmet brukar kamratsången utelämnas eller sjungas som avslutning på klubbaftonen.  En bra fest hos skogsakademiker följer en ritual som de flesta är välbekanta med sedan studenttiden. Den kännetecknas av humor, självironi och ungdomlig entusiasm oavsett deltagarnas ålder, kön och ställning i samhället. Ett bättre tillfälle till umgänge över generationsgränserna finns knappast. Läs gärna Carolina Sundqvist dråpliga beskrivning av en middag på Skogis nedan (kopierat från carolinasundqvist.blogg.se) En kronhjorts brunstvrål Ni skulle inte tro mig om jag berättade. Det sägs att det man inte minns har aldrig hänt. På gott och ont minns jag ALLT av gårdagens kväll på skogshögskolans årliga välkomstsittning. Vad gjorde jag där bland alla skogsmullar? Jo, jag försökte infiltrera mig i den verksamhet som pågår i vad jag skulle kalla dagis för barn över 18år. Jag har haft den äran att få ta del av de ritualer och traditioner som Skogis bjöd på igår. Läs och tro på det ni vill, men följande är sanningen: Det var ungefär 200 personer på den här lilla tillställningen och jag satt inklämd mellan en 45 årig studierektor på min vänstra sida och en 20 årig nytillkommen student på min högra(ett lammkött alltså), vars ambitioner var att bli pilot(enligt mig är väl jägmästarutbildningen inte en väg till att bli pilot, men för all del - jag kan ha fel) Jag är totalt faschinerad över kvällen, från början till slut. Halv sju var det fördrink och efter en timme var det dags för "tåget". Eftersom jag har hört att det var strängt förbjudet att resa sig och gå på toaletten under middagen så var jag tvungen att psykist förebygga detta genom att gå på toaletten 3(!!!) gånger innan vi gick till bords. Som en dagislek började ett "tåg" att gå, alla hakade på och tillslut gick det 200 personer på rad med sin högra arm på den framförvarandes axel. Till detta sjöng de en sång om att gå på rad och sakta men säkert tog vi oss in i festlokalen. Vi kom in och satte oss till bords och mina ögonbryn höjdes mer än en gång kan jag meddela. Mitt i min konversation med lammköttet intill mig så började alla människor slå på bordet med nävar och armbågar å sa "denna tallrik den ska vandra från den ena till den andra låt den gå, låt den gå låt den aldrig stilla stå..." Jaha tänkte jag, här var det fart. Men det var bara att le och hänga på, man ville ju inte visa att man var en outsider. Kvällen fortsatte med spex, tal och västvisor. Ett flertal av västvisorna slutade med olika konstiga ljud, jag ger ett exempel: Matildas klass ställde sig på stolarna och sjöng sin låt, den avslutades med "å så här låter en kronhjorts brunstvrål...VRÅÅÅÅÅL(tänk er en brunstig kronhjort). Det intressanta vid den tidpukten var att man sitter finklädd från topp till tå och äter en kunglig middag, men mitt i allt ställer sig folk på stolarna, sjunger konstiga låtar och låter som brunstiga djur! Sen var det dags för alla skogismän att gå ut, kvar var tjejerna som stannade i rummet och ställde sig på alla stolar å sjöng bland annat en låt med texten: "skogispojkar i våra ögon dom är som liljorna utpå en äng...tralla la.." Sen skulle man tömma alla glasen med dricka upp det innan alla grabbar kom in igen(att dricka slattarna som var kvar i glasen fick de äkta rutinerade skogis studenterna sköta, jag tycker faktiskt det såg lite äckligt ut, i varje glas är det väl ungefär 10% saliv kvar). Nåja, minuterna gick och när killarna kom in å tjejerna gick för att kissa utomhus i sina finaste klänningar!! Herregud, jag är chockad! Kan inte riktigt förstå mig på alla sittnings traditioner. Alla tjejer ställdes sig i en ring och berättade roliga historier. Hur som helst gick vi alla in, sjöng lite till och åt efterrätt. När jag trodde att jag inte skulle få uppleva nå´t mer den här kvällen så var det dags för de sista sångerna att sjungas. Alla satt ner, sen ställde man sig upp vid bordet för att sedan inta stolarna. Vi stod där uppe på stolarna och sjöng när klubbmästaren(eller vem det nu var) ropade: HÖGER FOT PÅ BORDET!.... PANG! sa det bara så smällde alla upp sin högra fot på det kungligt dukade bordet och fortsatte sjunga. Ni kan väl förstå att en lärarstudent som jag blir helt tagen av att få uppleva en kväll som den här. Förutom allt det här blev det dans till liveband, en inbjuden till bad i den "finska viken" och ett uppraggningsförsök av en yngling som jag kunde varit mamma till. Å om någon därute någon gång blir uppraggad av en snygg skogshuggare i en rödgrönväst så ta chansen. Ni kanske får en inbjudan till en av de mest traditionellsenliga sittningar som jag någonsin varit på och någonsin kommer ha haft äran att vara på. Å ännu bättre, ta hem han till sängkammaren så kanske ni kan få höra ett äkta kronhjorts brunstvrål!

Webmaster: Anders Wellving (anders.wellving@minmail.net)